torsdag 31 augusti 2017

Den perfekta listan: se här föräldrar-to-be



Nu när Arvid är större, snart 1,5 år och blir mer och mer som en människa istället för en bäbis, behöver han ju färre och färre bebisprylar. Vi har kunnat göra oss av med skötbordet och badbaljan och diverse annat mer eller mindre onödigt. Men vad sjutton är det man egentligen behöver för en liten månniska? Det cirkulerar så kallade "perfekta listor" bland föräldrar-to-be där man kan läsa sig till allt som ska vara absolut nödvändigt inför nya familjemedlemmens nedkomst, och som är mer eller mindre perfekta.
Ha! säger jag bara, med en röst av gedigen erfarenhet djupt inifrån bröstet. Hear hear, been there done that etc. Det vad man EGENTLIGEN behöver är helt enkelt:


Någonstans att sova: babynest, säng eller vagga. Vill man samsova tycker jag (och barnhälsovården) att man ska göra det så tryggt som möjligt och ha babynest. Den man sy själv av gamla lakan om man är händig eller köpa ekologiskt/begagnad. Själv fick låna från våra kompisar, vilket var en superduperbra lösning. Jag blev dock rätt så sugen på att syn en själv, så ifall vi kommer att ha behov för en till så gör jag den själv av tyg som jag har hemma. Vi köpte även en begagnad spjälsäng på Blocket. Det finns ekologiska madrasser från Prolana som säljs av Grön Interiör, men dom tyckte jag var för dyra. Jag satsade på giftfria sängkläder och täcken istället, och vädrade den (begagnade) madrassen ordentligt.

Någonstans att kissa och bajsa i: Vi använde Naty-blöjor och EC, då vi saknar egen tvättmaskin och latheten tog över. Emellertid ger jag tummar och tår upp för alla som använder tygblöjor, då det är nog det allra bästa. Naty kändes som ett bra alternativ men är förstås inte alls som tygvarianten. Vi kan visserligen konstatera att vi använde färre blöjor än genomsnittsbarnfamiljen (enligt Vårdguiden ca 8 blöjor per dygn för nyfödda vilket låter som galenskap). Varje gång Arvid lyckades bajsa någon annanstans än i blöjan kändes som en liten glädjekick (ja, man har blivit förälder när vardagens glädjekickar består av var någons bajs råkat hamna i). Men mer om vårt EC-erfarenheter ska jag skriva en annan gång.

Någonstans att byta blöjan och göra rent rumpan: En säng, till exempel, eller på golvet. Gamla handdukar som man kan använda som rumptrasor och torka med är bra att ha de med. Vi köpte ett begagnat skötbord som man kunde placera ovanför badkaret. Själv föredrog jag det, då jag kunde ha vatten nära. Mycket praktisk också om man EC:ar och vill att bebisen ska bajsa och kissa i pottan eller handfatet.

Någonting att äta. Dricker ditt barn ersättning istället för bröstmjölk så behöver man förstås flaskor och nappar och flaskborste. Glasflaskor och silkon- eller naturgumminappar är förstås att föredra. Eventuellt också bröstpump vilket vi hade, först hyrde vi från sjukhuset men när vi insåg att det skulle bli lika dyrt att köpa ett eget så investerade vi i en sådan vilket kändes bra. Det finns ekologisk ersättning som heter Hipp som vi delvis använde. Efter 6 månader kan bebisen få hemlagad mat, det är både billigare och mer miljövänligt än att hålla på med färdig barnmat. Vi använde burkar ibland för enkelhets skull, men mest åt Arvid samma mat som vi.

Någonstans att transportera barnet i. Ja, typ vagn, bärsele och/eller bärsjal. Vi köpte ett begagnat vagn, och ekologisk bärsele och bärsjal av Aldoria. Mycket bra att ha! Även babyskydd kan vara bra att ha om man åker bil (taxibilar har INTE babyskydd att låna ut, kan jag berätta...). Vi köpte det på Blocket.

Förutom allt ovanstående behöver bebisen kläder och täcke till sängen och kanske någon babyolja samt eventuellt rumpsalva (finns en uppsjö av allt möjligt ekologiskt). Det finns såklart en gigantisk andrahandsmarknad för begagnade kläder. Leksaker och kanske någon slags babysitter/lekmatta kan vara bra att ha när bebben växer, men där är det väldig lätt att köpa begagnat och ekologiskt. Problemet här tyckte jag var snarare allt som man fick men som man nödvändigtvis inte önskade. När vi hade namngivelse var vi så smarta att vi skrev på inbjudan att vi inte önskar något men om man vill så tar vi gärna emot allt som är ekologiskt och giftfritt.

Saker som  jag upplevde som onödiga var blöjhink (som vi gudskelov aldrig skaffade), amningskudde (man kan bullra upp med anda kuddar), badbalja, badstol. Visst kan det vara så att saker och prylar underlättar, men poängen med dela den här inlägget är att man ska inse att det egentligen inte behövs så mycket. Man klarar sig undrar ganska så enkelt, och kan vänta med vissa saker för att se on det verkligen behövs (som blöjhink, djävulens hejduk). Samtidigt så finns det en gigantisk andrahandsmarknad så att man kommer rätt så billigt undan om man så vill.

Färska och osäkra föräldrar är en lätt grupp att marknadsföra produkter till som inte alltid är så nödvändiga, samtidigt som det finns många produkter som underlättar vardagen trots att de inte egentligen är så nödvändiga (som mugghållare till vagnen). Men visst. grejen med den här listan är att visa att man klarar sig för ganska så lite, och kommer undan hur billigt och ekologiskt som helst. Man brukar även kunna ärva från vänner och släktingar eller låna saker från varandra.

Och vad vore livet utan boktips? Min främsta inspiration var Den onda badankan, välskriven och kompakt liten guide av Katarina Johansson.








fredag 20 januari 2017

Glad för (nästan) ingenting

Jag måste erkänna att jag blir helt löjligt glad av att köpa begagnade barnprylar på nätet eller loppisar. Jag har alltid gillat loppisar och second hand-affärer, både att köpa och sälja själv, men i och med barn har jag fattat vilken fantastisk guldgruva det är! ALLT finns, ibland gratis, men framför allt BILLIGT, oftast bara en bråkdel av nypriset. Helt fantastiskt ju! Och särskilt bebisprylar och -kläder, då dom allra minsta inte sliter sina grejer särskilt mycket eller äter annat än mjölk, vilket betyder att nästan allt är i nyskick.

Mitt senaste införskaffande var en kulbana, som jag fick gratis från en Facebook köp/sälj-grupp, och en superfin vinteroverall samt tre par barnskor för nästan ingenting. Så BRA! Allt är ju inte ekologiskt eller giftfritt, men trots att man strävar efter det så har jag inte varit så strikt att precis allt måste vara eko. Dock är det så att om jag köper något nytt så köper jag mest eko. Begagnade kläder har ju även den fördelen att man har tvättat dom många så gånger och sköljt det värsta gifterna ner i avloppet. Bra för ditt barn, men kanske inte för miljön. Att köpa begagnad ekologiskt är ju bäst såklart. Vår jord ju klarar inte av att alla skulle köpa allt nytt, och mångas ekonomi klarar inte det heller, särskilt när man får en bebis, som ändå behöver både det ena och det andra.

Vi står nu inför dilemmat att köpa en ny barnvagn nu när bebisen har vuxit, och vi känner att vi vill bli av med vår Teutonia kombivagn. Ska vi köpa en ny-ny (för då får man ju precis den modellen man vill ha), eller begagnad, eller försöka hitta en ekologisk vagn (finns på Naturkind, vilket jag är sugen på, men säkert andra märken också)? Att köpa en Naturkind känns lockande, då man får en ekologisk vagn, men att köpa en ny vagn, även eko, tar emot ändå. Det finns ju en gigantisk andrahandsmarknad ju... njäe, decisions decisions.


torsdag 29 december 2016

Glad påsk?

De här små vita fluffiga hittade jag igår på Finn Malmgrens väg i Hammarbyhöjden. Förvirrande och sorgligt. 

Jag minns hur magiskt det var med allt snö på julafton när jag var barn och i mina minnen finns inga svarta jular. Hoppas det här inte är det nya normala. Hoppas Arvid kommer att få uppleva samma magin som jag. 





söndag 25 december 2016

Lagom är bäst


Juldagen är nu slut och eftersom det aldrig blev någon överflödig matfrossajulparty igår så hade vi ingen julmat kvar hemma och det blev indisk hämtmat och promenad i vintersoliga Hammarbyhöjden istället. Det var en icke-julig julafton på flera sätt, inte minst vad det gällde mängden av paket. Nästa år blir det kanske mer, eftersom Arvid kommer att vara nästan två år då och vi måste fira jul på "riktigt" igen, du vet, riktig barnjul med all dess magi, men i år slapp vi detta. Trots detta så fick vi njuta av det viktigaste: rödvin, choklad, god mat och Karl-Bertil Jonsson, och jag slapp förra årets horror - en rödvins- och ostlös gravid-julafton... 

Missförstå mig inte, jag älskar julstämning och framför allt julmat, men all överkonsumtion i juletider känns lite sisådär. Att inte ge klappar alls, eller bara "bra" klappar (något man kan äta eller bruka, ett löfte elle gärning, upplevelser, något som man verkligen behöver, saker av riktigt bra kvalitet som håller helst hela livet, second hand/vintage/miljövänliga klappar, pengar till välgörenhet etc) känns ju såklart bäst. Det värsta jag vet är att få något jag inte vill ha. Jag skulle aldrig kunna leva enligt 100 prylar-principen, men rensar gärna skåp och lådor. Tänker numera ett par gånger om jag verkligen behöver saker innan jag köper. Det är så skönt att veta vart alla grejer finns när man behöver dom... passar så bra min analistiska natur. Less is less säger jag!

Arvid fick bara en present, en bok, men utöver det hade farmor hittat pappas gamla Brio-leksaker på vinden, så dom fick han ärva. De blev riktiga hit! Jag fick också en present, en shoppingpåse att ha med sig i mataffären så man slipper köpa plastpåsar. Precis vad jag jag behövde för att inte alltid ta plastpåse (en urdålig vana jag har) så det blev riktigt bra. 







Tankar om bajs och sånt. Dags för potträning!

Hälsningar från pottan! Vi har hållit på med EC (elimination communication) sedan Arvid var två månader. Framgången varierade, men vi har troligen sparat en och en annan blöja på vägen. Och man blir helt oproportionerligt LYCKLIG när bajset hamnar i toaletten/handfatet/badkaret första gången istället för i blöjan, och det tjuter av glädjefanfarer i det stolta mammabröstet. Win win win skulle jag säga; vi slipper byta bajsblöja, han slipper ligga i den och miljön slipper onödiga blöjskräpet. Alla blir glada och världen räddas. Ungefär så.

Min önskan är att han kan bli torr innan två års ålder, men jag vet att det handlar om mognaden. Jag har ändå en tro på att genom att vi visar att bajset ska hamna i toan/pottan så bäddar man inför lyckad potträning. 

Nu är pottan införskaffad och testad med stor nöje. Jag kollade runt lite och valet föll på en ofärgad BecoPotty som är gjort av 100% komposterbart material så du kan gräva ner pottan i trädgården och plantera blommor i den tillsammans med barnet när potträningen är avslutad. Vilken fantastisk rolig tanke! Det ser jag fram emot! 

Pottan känns stabil och gedigen och känns nästan som plast. Den har bra sittkomfort och trevligt utseende. Jag hade även tänkt att vi skulle kunna köpa en begagnad BabyBjörn eller annan plastpotta, men kom snabbt på att jag vill varken ha en begagnad potta (känns nästan som att köpa en begagnad tandborste) eller ha mer plast i mitt hem. Jag ville även stödja BecoPotty så det blev en sådan. Och så nöjda vi är! Priset var helt överkomligt, 179 kr betalade vi. Det enda jag saknar är något slags mjukt material, tex naturgummi då pottan låter väldigt mycket när man ställer det på badrumsgolvet. 

Det skumma är dock att jag hittar knappt någon hemsida på nätet, och pottorna verkar vara slut överallt. Hittade till slut ett litet ställe där dom sålde den färgen jag ville ha (dvs ofärgad) så jag hoppas att dom inte håller på att lägga ner produktionen. Skumt. 

Läs mer här om EC och babypottning.





fredag 23 december 2016

Om oss

Jag har inte ätit djur sedan jag var 14 år. Då handlade det mest om djurrättsaktivism och snygga äldre djurrättsaktivistkillar, men inte så mycket mer än så.
Numera vet jag att det även handlande om tonårsrevolt och eget identitetssökande samt önskan av att tillhöra en grupp när man samtidigt på något sätt försökte sticka ut ur mängden. Jag lyckades nog med det, dom flesta i skolan tyckte att vi var mer eller mindre skumma freaks. Men samtidigt föddes någon grundläggande del av mig, ett litet tankefrön som såddes, strävan efter ett mer naturnära och hållbart liv, trots att jag inte kunde formulera den tanken i mina unga år, utan inser det så här 20 år senare.

Jag äter fortfarande inte kött, men orsakerna har ändrats under åren. Numera är det ett främst ekologiskt val, dock väger modern djurhållning tungt när jag tänker på orsakerna till min diet. Jag kan inte titta på filmer om djurindustrin, då vill jag bara kräkas och mår dåligt hela dagen. Under mina år i Sverige har jag börjat äta mer och mer ekologisk mat och har försökt vara hyfsat miljövänlig.

När jag fick barn i mars 2016 fick detta dock helt nya dimensioner. Jag har börjat läsa artiklar och böcker om kemikalier och giftiga ämnen, börjat tänka på mina egna konsumtionsvanor på ett helt nytt sätt. Tänka mer kritiskt. Nu handlar det inte bara om mig själv längre, utan även min lilla son och hans hälsa och framtid. Lyckligtvis har jag även träffat en man som är på samma spår, kanske inte lika frälst som jag, men miljövän samt vegetarian (sedan 14 års ålder!) och vettig vad det gäller konsumtion. Hallelujah för det.

Denna blogg startar jag nu delvis för att jag har ett behov av att möta likasinnade och delvis för att jag vill lära mig nytt och dela med mig av min resa till ett mer hållbart liv ur ett barnfamiljperspektiv. Jag är ingen miljöexpert (än!) och gör säkert en massa dumma misstag (plastpanik! fel referenser! naiv tilltro till populister!) men förlåt mig detta och se mig som en lärling. Jag vill kunna bättre och detta är mitt sätt att göra det. Jag ser fram emot allt som komma skall.